Södra Berget..

Den där Fia har ju satt griller i huvudet på oss och idag var det våran tur att bestiga Södra berget! Jag visste att det skulle bli sjukt jobbigt och det blev nog ännu värre!! Det ser ju ändå helt ok ut när man står längst ner.. men du vet pulsen gick ju på högvarv redan efter första stegen, å eftersom man inte vet när backen ska ta slut, ja ni förstår jue! Jag var såå trött när jag kom upp efter 8.33 att jag bara la mig raklång på gräset! Väl nere så tog Kattis backen igen, den här gången joggandes och en liten annan väg, men hela vägen upp till toppen igen! Jag blev såå impad!

Efter lite vila och stretch så, tro´t eller ej, tog vi ett varv till upp på berget! Det var på ren vilja och mycket peppning från Kattis som jag tog mig upp! Jag fick stanna två gånger och hämta andan, det brände i halsen och benen var helt stumma. Stundtals trodde jag att jag skulle kräkas av utmattning! Jag kände mig väldigt stolt över mig själv när jag äntligen nådde toppen! Det var verkligen vidrigt jobbigt, men skam den som ger sig :) Snart kör vi igen!! Visst?! ;)