Dagen D..

Jag hade ju varit nere hos Kina och fikat på måndagskvällen... hade känningar på värkar/sammandragningar men visste inte riktigt vad det var.. det hade börjat redan vid femtiden på eftermiddan men jag tog det lungt ändå och träffade mina vänner... När jag hade varit hemma en timme, ungefär vid halv tolv tiden så sa jag till Lars att nu är det på G... Vi packade det sista i väskan, jag gick och duschade och så ringde vi mamma som kom upp... Vid två tiden åkte vi upp till BB där Annelie tog emot oss... :))



Värkarna kommer med ca 4 min mellanrum och jag är öppen tre cm... Ctg kurvan ser bra ut och jag får flytta in till ett eget rum..



Där sitter jag i de nya badkaren och det var ljuvligt :)) Lars och jag surrade och Annelie tittade in titt som tätt... Värkarna blir starkare men ingen lustgas behövs än så länge.. Klockan blir halv fyra och jag kliver upp ur badet, nu vill jag bara lägga mig på sängen och få lite lustgas.. är öppen 4 cm och Annelie tar hål hinnan så att vattnet sipprar ut.. Värkarna känns otroligt starkt nu och jag lägger mig på sidan för att underlätta smärtan.. På en kvart har jag nu öppnas 2 cm och jag känner att lustgasen inte riktigt hjälper som jag skulle vilja.. Värkarna är otroligt starka och ctg kurvan ser inte bra ut... Lennox hjärtljud har gått ner till låga 56 slag/min och de försöker vända mig så att jag står på knäna och håller i sängkanten.. Jag är väldigt borta och känner mig helt lelös i kroppen, men med lite hjälp står jag i allafall i sängen... Annelie ger mig bricanyl för att få igång Lennox hjärtljud men det blir ingen förbättring... Jag hör Annelie prata med sköterskan, i ganska desperat tonfall, att dom måste kalla på läkare.. Tillslut kommer läkaren, jag har fått hjälp att vända tillbaka mig på rygg och dom springer iväg med mig till operation.. Lars är med mig hela tiden och jag, fast jag är ganska borta här, klämmer hans hand hårdare än någonsin.. Här är jag väldigt lugn, känner att dom får göra vad dom vill, bara Lennox kommer ut och mår bra.. för i detta stadium visst jag inte ens om det fanns några hjärtljud... Inne på operationssalen ser jag många människor, starka lampor, hör snabba anvisningar om vad som ska hända.. får en mask över munnen och somnar..



Lars fick gå ut och vänta utanför men efter att vi kom in på operationssalen så tog det tre minuter innan Lennox var ute... Lars hörde ett barns skrik och hoppades för allt i världen att det var våran son... Här får Lars komma in och klippa navelsträngen, Lennox mådde bra på en gång han fick komma ut i världen.. Efter hand ser man att navelsträngen var väldigt kort, så när Lennox pressades nersåt så ströps tillförseln till han.. därav de låga hjärtljuden.. Det fanns inget annant alternativ än ett akut snitt...



Här ligger jag på uppvaket och får träffa Lennox för första gången... Kände mig snuvad på förlossningen men oerhört tacksam att allt gick bra :))

Har fått flytta till BB där vi beundrar vårat mirakel :)) Älskar min Lars så oerhört mycket, hade aldrig klarat detta utan hans stöd och kärlek... Tillsammans har vi skapat två underbara pojkar som vi älskar över allt annat :)) Vi har gått genom mycket tillsammans, både haft dalar och toppar, men vi har alltid stått vid varandras sidor och på det sättet blivit starkare.. Nu är vi en familj på fyra personer och jag är evigt tacksam för dem :)) Älskar er alla!!